November

Det är något med november...
Det är något med dimman, kylan, fukten, mörkret...
Det suger livsandarna och glädjen ur min själ och lämnar mig tom och ensam...
Ångesten kryper under huden, ibland knappt märkbar, ibland som ett tryck eller en skakning.

Försöker mota bort den med levande ljus, te, choklad och annat mys.
Det fungerar en stund i taget.
Ber, önskar, vill att jag ska kunna vara mitt vanliga glada jag även när det är mörkt ute, men det är så svårt.

Och ändå var jag mindre ensam när jag bodde på landet. Det var en annan ensamhet.
Här är det folk överallt men ensamhetskänslan skriker i bröstet.

Där var det tyst, men vackert. Det doftade av skog och multnande växter.
Kalla stjärnklara nätter såg man ända ut i universum.
Dimman spelade över fälten och ljuset från ladugården tog sig knappt igenom, men det lugna brummandet från fläktar och generatorer var tröstande när det blandades med tallarnas sus.

Jag suckar djupt och tar ett glas te till...
Snart är det advent, sedan jul och sen kommer ljuset tillbaka...

Blues med stil!

Ikväll har jag varit i Tokstan och tittat och lyssnat på riktigt bra musiker.

Tre band med unga bluesiker.

Först ut var Renbergs Bluesband. Jag är klart partisk, eftersom jag känner både Sofia och Viktor, men oavsett vilket så var jag grymt imponerad av ALLA i bandet! Sofias röst är som gjord för blues! Det var så man rös i hela kroppen när hon tog i. Viktors egenskrivna låtar var lite jazzigare, men också jättebra! Och lillebror Gustaf Renberg imponerade med grymma bluessolon på gitarren. 16 år... Det hade jag inte gissat om jag bara hört och inte sett honom!

Därefter kom det band som jag hoppas få gå och se många gånger. Ida Bang's Bluesband - snacka om att ha känsla för feeling! De spelade inte bara, de VAR musiken. Fler låtar satt jag och bara blundade och kände musiken i hela kroppen. Vilken publikkontakt, vilken sång, vilket gung... Vilken superbra blues! Alltså, den ena gitarristen såg ut som en nörd (förlåt) och basisten som en finsk bonde (förlåt ännu mer) men vad de levererade! Och ärligt talat, jag hoppas de aldrig byter stil! De var sååå sköna!

Sist ut var Julia and the Basement tapes. Deras blues hade ett vassare ljud än Ida Bang's. Men tänk er vasst bluessound kombinerat med en röst som låter som om man har korsat Miss Li med Louise Hoffsten. WOW! Klart cool röst. Och visst är hon docksöt. Men de behöver arbeta på sin publikkontakt. Ibland fick jag känslan av att de spelade för varandra mer än för oss. Men bra, absolut!

Och imorgon ska det äntligen bli av. I över ett och ett halvt år har jag och en glad sprallig körkompis från Hippieville (söder om Tokstan) försökt få till en kopp te tillsammans. Om Gud vill och allt går som planerat så blir det av imorgon förmiddag.

Men nu är det godnatt!

Ska lägga mig och drömma om blues och gungas till sömns av tungt gung...

Nattis gottis Lördagstroll!

Nytt jobb, nya tider, nya rutiner och nya vänner!

Jag har fått långvik.

Min första tanke var: Jaaa! Ända till jul. Gött!
Min andra tanke var: 13-17? Fritids? Ända till jul? Eh...
Sen pratade jag med rektorn och konstaterade att jag känner henne sedan tidigare och att jag kan få hoppa in som timmis i klass på förmiddagarna. Och så bestämde vi att jag skulle komma dit torsdag, dvs igår och prata lite.
Jag är fast! Vilka ungar! Vilken personal! Vilken supertråkig skolgård, men vilka kreativa underbara människor som kan få den att verka trivsam ändå!

Så nu jobbar jag eftermiddagar, vilket för att den underbara tjejgruppen får klara sig utan mig. Det gör de säkert, men jag saknar dem redan. På onsdag ska vi ha tjejmyskväll och då tänker jag åka dit efter jobbet och vara med!

Idag har jag jobbat knappa fyra timmar eftersom nästan alla barn gick hem. Under den tiden har vi ritat, målat, klippt, pysslat, sparkat fotboll, suttit i solen, pratat, skrattat, busat och bara myst! Och det är absolut ingen brist på utmaningar. 40-50 elever i ett klassrum lika stort som ett vardagsrum, plus ett mindre rum - tänk er själva... Men det fungerar. Jag är fascinerad. De sitter på golvet, i soffan, vid bordet, överallt där det finns plats. De pratar, skrattar, sjunger eller bara koncentrerar sig på det de gör.
Självklart blir det lite trångt ibland, men det löses fort.

Jag ser så fram emot resten av hösten och om det finns minsta möjlighet att vara kvar efter jul så tackar jag inte nej! De två jag jobbar närmast har samma förhållningssätt gentemot barnen som jag, liknande erfarenheter och är helt underbara! Det här kommer bli två helsköna månader.

Nu ikväll sitter jag här med tända ljus, men med balkongdörren öppen. Det är först nu det börjar kännas lite svalt och klockan är halv åtta på kvällen. Tänk att det snart är november... Lovsång och gospel varvas i spellistan, ibland sjunger jag med ibland inte. Teet står på tevärmaren och ungdomarna har stuckit ut på äventyr på varsitt håll. Inte en lampa är tänd, bara ljus i hallen och badrummet och köket. Det enda som lyser elektroniskt är datorn.

Just ikväll är det bara skönt att vara själv.

Rensa huvudet, dricka te, äta godisbilar och bara vara...

Bästa sättet att stoppa dom - i munnen! 

Ha en skön fredagkväll vänner.

Kramar Annika

Ilandsproblem

Galet frustrerande att inte ha internet som fungerar hemma just nu. Om ett par dagar är jag nog igång igen.
Att blogga genom mobilen funkar sådär, men jag kanske har någon fin bild i alla fall.

Dessa bilder ska jag berätta om när jag kan skriva ordentligt.

Welcome to the jungle...

Segelmorfarn

Idag fyller en av mina morfarar 92 år!

Ja, en av... En av tre faktiskt. 

Morfar S, min biologiska morfar, gick bort när jag var liten.

Morfar I, som var gift med min andra mammas mamma (Mamlan), gick bort för några år sedan.

Och Morfar T, som är min andra mammas biologiska pappa, fyller alltså 92 år idag.

När jag var liten kom morfar T seglande med sin dåvarande fru till Selaön och hälsade på oss. Ibland fick vi åka med ut och bada från båten. Man fick alltid fantastiskt gott fikabröd hos morfar. 

Nu är jag vuxen och morfar är gammal. Men än åker han ut med båten, även om han numer går för motor. Men det är samma båt! Förra året när jag var där bakade han fortfarande jättegott fikabröd. 

Jag och maken har planerat att åka och hälsa på på lördag. Mamlan var där idag med Lillalillasyster och Lilltomaten. 

Det som är så speciellt med min Mamla och min Morfar är att de inte är mina biologiska, men att det inte märks. Morfar har biologiska barnbarn. Mina halvsyskon och två av mina kusiner. Men aldrig, inte en enda gång som jag vet om, har han gjort skillnad. Inte heller Mamlan. De har VALT att göra lika. De har VALT mig. Jag har inte träffat morfar ofta. Jag har inte alltid kommit ihåg att ringa eller skicka blommor när han fyller år. Men jag har talat om för honom precis det jag skriver här och nu.

Att jag är så tacksam för att han ville och fortfarande vill vara min morfar också. Fast han inte måste. 

Och likaså med Mamlan. 

Jag älskar mina mammor, min pappa och alla andra i min jättestora härliga familj.

Kärlek till alla och jag hoppas ni också är älskade av er familj.

Kram Annika

Min plats

Jag har hittat min plats på arbetsmarknaden. Nu måste jag bara hitta den rätta stigen.

Jag jobbade i särskild undervisningsgrupp idag. Senast jag gjorde det var i Nykvarn för ett par år sedan.

I en sådan grupp går ofta de barn som inte platsar riktigt i särskola eller träningsklass och heller inte funkar i vanlig klass. I regel finns i SU-grupper elever med autismspektrumsyndrom och/eller adhd/add.

Alltså det finns ingen härligare mer utmanande plats som jag kan tänka mig att jobba på!
Jag ville inte gå hem.

Jag måste komma in på skolan. Jag måste få validera de kurser jag arbetat med massor till förmån för specped-kurser.

Ge mig den mest krävande, frustrerade lilla människa med utåtriktad adhd du någonsin träffat och låt mig sedan bara jobba fritt så ska du få se...
Mina ögon glittrar, mitt leende går från öra till öra och mitt hjärta pumpar runt adrenalinblandad kärlek så det riktigt sprutar om mig.

Och ganska snart har vi så galet kul!

En dag är jag tillbaka där...
Där är min plats...
Där är jag ett verktyg som utför mirakel...

Barnbus

Igår hade jag en mycket lugn morgon. Jag gjorde nog inte någonting egentligen. Framåt mitt på dagen bakade jag en knäckig äppelkaka och sen kom dom. Snällaste och hennes yngsta Yrväder.

Vi fikade med te, äppelkaka, glass och chokladbollar som Yrvädret bakat innan Snällaste åkte.

Och sen blev det leka av!

Vi hann med:
Stora lekparken
Lövhögen
Förskolegården
Skolgården
Filmjölksmålning
Emma och Totte-läsning
Plupplattorna

Prinsessamålarboken
Lilla lekparken
Rutschkanan
Lekhusen
Frukt
Promenad med Ramsné
och Kurragömma

innan Yrvädret skulle åka hem igen.

Jag fick skjuts ner till Korskyrkan för möte med Mat på stan - gänget och sen fick jag skjuts hem av Kokosnöten.

Helt härlig och intensiv eftermiddag och kväll.

Och idag blir det likadant. Jag har vilat lite förmiddag men nu är det dags för möte, barnbusjobb, middagsmat och sedan kör.

Och imorgon ska jag jobba på bästa bästa. Men det skriver jag om när jag har varit där.

Sång och skratt till er alla!