Blues med stil!

Ikväll har jag varit i Tokstan och tittat och lyssnat på riktigt bra musiker.

Tre band med unga bluesiker.

Först ut var Renbergs Bluesband. Jag är klart partisk, eftersom jag känner både Sofia och Viktor, men oavsett vilket så var jag grymt imponerad av ALLA i bandet! Sofias röst är som gjord för blues! Det var så man rös i hela kroppen när hon tog i. Viktors egenskrivna låtar var lite jazzigare, men också jättebra! Och lillebror Gustaf Renberg imponerade med grymma bluessolon på gitarren. 16 år... Det hade jag inte gissat om jag bara hört och inte sett honom!

Därefter kom det band som jag hoppas få gå och se många gånger. Ida Bang's Bluesband - snacka om att ha känsla för feeling! De spelade inte bara, de VAR musiken. Fler låtar satt jag och bara blundade och kände musiken i hela kroppen. Vilken publikkontakt, vilken sång, vilket gung... Vilken superbra blues! Alltså, den ena gitarristen såg ut som en nörd (förlåt) och basisten som en finsk bonde (förlåt ännu mer) men vad de levererade! Och ärligt talat, jag hoppas de aldrig byter stil! De var sååå sköna!

Sist ut var Julia and the Basement tapes. Deras blues hade ett vassare ljud än Ida Bang's. Men tänk er vasst bluessound kombinerat med en röst som låter som om man har korsat Miss Li med Louise Hoffsten. WOW! Klart cool röst. Och visst är hon docksöt. Men de behöver arbeta på sin publikkontakt. Ibland fick jag känslan av att de spelade för varandra mer än för oss. Men bra, absolut!

Och imorgon ska det äntligen bli av. I över ett och ett halvt år har jag och en glad sprallig körkompis från Hippieville (söder om Tokstan) försökt få till en kopp te tillsammans. Om Gud vill och allt går som planerat så blir det av imorgon förmiddag.

Men nu är det godnatt!

Ska lägga mig och drömma om blues och gungas till sömns av tungt gung...

Nattis gottis Lördagstroll!

Nytt jobb, nya tider, nya rutiner och nya vänner!

Jag har fått långvik.

Min första tanke var: Jaaa! Ända till jul. Gött!
Min andra tanke var: 13-17? Fritids? Ända till jul? Eh...
Sen pratade jag med rektorn och konstaterade att jag känner henne sedan tidigare och att jag kan få hoppa in som timmis i klass på förmiddagarna. Och så bestämde vi att jag skulle komma dit torsdag, dvs igår och prata lite.
Jag är fast! Vilka ungar! Vilken personal! Vilken supertråkig skolgård, men vilka kreativa underbara människor som kan få den att verka trivsam ändå!

Så nu jobbar jag eftermiddagar, vilket för att den underbara tjejgruppen får klara sig utan mig. Det gör de säkert, men jag saknar dem redan. På onsdag ska vi ha tjejmyskväll och då tänker jag åka dit efter jobbet och vara med!

Idag har jag jobbat knappa fyra timmar eftersom nästan alla barn gick hem. Under den tiden har vi ritat, målat, klippt, pysslat, sparkat fotboll, suttit i solen, pratat, skrattat, busat och bara myst! Och det är absolut ingen brist på utmaningar. 40-50 elever i ett klassrum lika stort som ett vardagsrum, plus ett mindre rum - tänk er själva... Men det fungerar. Jag är fascinerad. De sitter på golvet, i soffan, vid bordet, överallt där det finns plats. De pratar, skrattar, sjunger eller bara koncentrerar sig på det de gör.
Självklart blir det lite trångt ibland, men det löses fort.

Jag ser så fram emot resten av hösten och om det finns minsta möjlighet att vara kvar efter jul så tackar jag inte nej! De två jag jobbar närmast har samma förhållningssätt gentemot barnen som jag, liknande erfarenheter och är helt underbara! Det här kommer bli två helsköna månader.

Nu ikväll sitter jag här med tända ljus, men med balkongdörren öppen. Det är först nu det börjar kännas lite svalt och klockan är halv åtta på kvällen. Tänk att det snart är november... Lovsång och gospel varvas i spellistan, ibland sjunger jag med ibland inte. Teet står på tevärmaren och ungdomarna har stuckit ut på äventyr på varsitt håll. Inte en lampa är tänd, bara ljus i hallen och badrummet och köket. Det enda som lyser elektroniskt är datorn.

Just ikväll är det bara skönt att vara själv.

Rensa huvudet, dricka te, äta godisbilar och bara vara...

Bästa sättet att stoppa dom - i munnen! 

Ha en skön fredagkväll vänner.

Kramar Annika

Ilandsproblem

Galet frustrerande att inte ha internet som fungerar hemma just nu. Om ett par dagar är jag nog igång igen.
Att blogga genom mobilen funkar sådär, men jag kanske har någon fin bild i alla fall.

Dessa bilder ska jag berätta om när jag kan skriva ordentligt.

Welcome to the jungle...

Segelmorfarn

Idag fyller en av mina morfarar 92 år!

Ja, en av... En av tre faktiskt. 

Morfar S, min biologiska morfar, gick bort när jag var liten.

Morfar I, som var gift med min andra mammas mamma (Mamlan), gick bort för några år sedan.

Och Morfar T, som är min andra mammas biologiska pappa, fyller alltså 92 år idag.

När jag var liten kom morfar T seglande med sin dåvarande fru till Selaön och hälsade på oss. Ibland fick vi åka med ut och bada från båten. Man fick alltid fantastiskt gott fikabröd hos morfar. 

Nu är jag vuxen och morfar är gammal. Men än åker han ut med båten, även om han numer går för motor. Men det är samma båt! Förra året när jag var där bakade han fortfarande jättegott fikabröd. 

Jag och maken har planerat att åka och hälsa på på lördag. Mamlan var där idag med Lillalillasyster och Lilltomaten. 

Det som är så speciellt med min Mamla och min Morfar är att de inte är mina biologiska, men att det inte märks. Morfar har biologiska barnbarn. Mina halvsyskon och två av mina kusiner. Men aldrig, inte en enda gång som jag vet om, har han gjort skillnad. Inte heller Mamlan. De har VALT att göra lika. De har VALT mig. Jag har inte träffat morfar ofta. Jag har inte alltid kommit ihåg att ringa eller skicka blommor när han fyller år. Men jag har talat om för honom precis det jag skriver här och nu.

Att jag är så tacksam för att han ville och fortfarande vill vara min morfar också. Fast han inte måste. 

Och likaså med Mamlan. 

Jag älskar mina mammor, min pappa och alla andra i min jättestora härliga familj.

Kärlek till alla och jag hoppas ni också är älskade av er familj.

Kram Annika

Min plats

Jag har hittat min plats på arbetsmarknaden. Nu måste jag bara hitta den rätta stigen.

Jag jobbade i särskild undervisningsgrupp idag. Senast jag gjorde det var i Nykvarn för ett par år sedan.

I en sådan grupp går ofta de barn som inte platsar riktigt i särskola eller träningsklass och heller inte funkar i vanlig klass. I regel finns i SU-grupper elever med autismspektrumsyndrom och/eller adhd/add.

Alltså det finns ingen härligare mer utmanande plats som jag kan tänka mig att jobba på!
Jag ville inte gå hem.

Jag måste komma in på skolan. Jag måste få validera de kurser jag arbetat med massor till förmån för specped-kurser.

Ge mig den mest krävande, frustrerade lilla människa med utåtriktad adhd du någonsin träffat och låt mig sedan bara jobba fritt så ska du få se...
Mina ögon glittrar, mitt leende går från öra till öra och mitt hjärta pumpar runt adrenalinblandad kärlek så det riktigt sprutar om mig.

Och ganska snart har vi så galet kul!

En dag är jag tillbaka där...
Där är min plats...
Där är jag ett verktyg som utför mirakel...

Barnbus

Igår hade jag en mycket lugn morgon. Jag gjorde nog inte någonting egentligen. Framåt mitt på dagen bakade jag en knäckig äppelkaka och sen kom dom. Snällaste och hennes yngsta Yrväder.

Vi fikade med te, äppelkaka, glass och chokladbollar som Yrvädret bakat innan Snällaste åkte.

Och sen blev det leka av!

Vi hann med:
Stora lekparken
Lövhögen
Förskolegården
Skolgården
Filmjölksmålning
Emma och Totte-läsning
Plupplattorna

Prinsessamålarboken
Lilla lekparken
Rutschkanan
Lekhusen
Frukt
Promenad med Ramsné
och Kurragömma

innan Yrvädret skulle åka hem igen.

Jag fick skjuts ner till Korskyrkan för möte med Mat på stan - gänget och sen fick jag skjuts hem av Kokosnöten.

Helt härlig och intensiv eftermiddag och kväll.

Och idag blir det likadant. Jag har vilat lite förmiddag men nu är det dags för möte, barnbusjobb, middagsmat och sedan kör.

Och imorgon ska jag jobba på bästa bästa. Men det skriver jag om när jag har varit där.

Sång och skratt till er alla!

Vilken helg...

Vilken fantastisk helg jag har haft!

Först fredagkväll med The Tribute Show, sen blev det lördag.

Lördag - kördag!
När vi kom på plats började vi med ståfika, i alla fall vi som tyckte det var frukost fortfarande. Sen sjöng vi upp och speedövade in två nya sånger till konserten den 27e oktober. (Hoppas många kommer till Lunda kyrka då. Det kommer vara SÅ värt det!) Vi sjöng igenom lite "gammalt" också för att se om det satt. Stackars våra nyaste körisar, inklusive bästaste Saran, som fick lite svårt att hänga med på Jesus paid it all. Men det kommer! De är så duktiga alla nya, så det kommer gå kanon!

Sen var det lunch och då delade jag och Sara på en kalasgod kycklingsallad och drack te såklart. Då kom dom...

Starstruck två dagar i rad! Och ja, Cedwin Sandanam är precis så härlig som hen verkar. Kolla gärna in Tensta Gospel på youtube. Och tänka sig, han blev imponerad av vår lilla landsortskör. Av vår kärlek och gemenskap, likaväl som av hur vi lät och att vi lärde oss så fort.

Cedwin hade med sig sin pianist och det var nog en väldig tur, för vår eminente pianotrollare fick lov att åka hem och lägga sig. Tyckte så sjukt synd om honom! Micke, som Cedwins pianist heter blev en favorit bland flera körmedlemmar. Själv tyckte jag visst att han ser bra ut, men inte sååå bra.

Men vad vi fick jobba! Vi sjöng och sjöng och sjöng oavbrutet nästan från klockan ett till efter fem. Sen var det trötta röster som jublande tackade Cedwin och Micke för en underbar eftermiddag. De blev glada för blommor och choklad och Micke sa att "Det var ju som om de hade haft värsta konserten!" och verkade nästan generad över allt beröm.

Därefter packade sig ungefär hälften in i bilarna medan hälften stannade kvar och städade och tog med det som vi andra hade glömt kvar...
Återsamling på Pelles Lusthus och nu bryr jag mig inte ett dugg om ifall jag gör reklam. Det är MYCKET finare än jag hade trott. Fantastiska lokaler med hög mysfaktor och modernitet i en PERFEKT matchning! Väggar och tak är klädda med gamla skyltar, de flesta i målad plåt. En autentisk museimodell av en handelsbod med gamla burkar och förpackningar och överallt äldre mysiga soffor och fåtöljer. Mysfaktor jättehög!

Inte blev det ett dugg sämre av att vi åt fantastisk mat och att vi har en så härlig körgemenskap. Vi hade lagtävlingar och mitt lag vann. Jag borde verkligen vara med i Så ska det låta, men då måste man ju bli kändis först. Så det får vänta lite.

Varefter vi blev lite färre drog vi ihop borden så vi som var kvar satt tillsammans. Och vad vi skrattade och jag tror vår fantastiska körledare blev lite generad en stund när vi höjde henne till skyarna. Men det är hon värd, för utan henne hade vi nog inte låtit så bra som vi gör idag. Hon är fantastiskt duktig och inspirerande. Jag satt bredvid en vän som har samma sjuka benägenhet som jag själv, dvs leker med ord, kommer med rappa kommentarer men också tänkvärda. Jag skrattade emellanåt mycket gott och hade jättetrevligt hela kvällen. Och jag lyckades parkera körkompisens bil i garaget utan att repa den. Inte så svårt i och för sig. Liten bil, bred garageport.

Sedan blev det söndag. Mina stämband ville ta vilodag, men absolut inte! Områdets lilla kapell var nästan fullsatt när pensionärskören med förstärkning av mig som gästsolist bjöd på vackra sånger. Under nattvarden tog jag fram gitarren och bjöd församlingen på en lovsång de inte redan kunde. Och efter gudstjänsten var det korv med bröd och därpå kaffe med kaka. Sedan var det skördeauktion med bland annat prästens hembakta leverpastej. (Han verkar så pysslig, den mannen.) Jag satt kvar hela tiden, för det var så trevligt att sitta och prata med en före detta granne. Hon är underbar! Vi skrattade gott ihop.

När jag kom hem dammsög jag och torkade golv och sen njöt jag av en lugn myskväll. Ungdomar hemma på tacomiddag och älsklingen fick spö i Maxiyatzy.

Idag har jag en lugn förmiddag med tända ljus och lugn musik och jag tänker INTE sjunga idag.

Mys mys på er mysisar!

Åh vilken kväll...

Vilken kväll! Vilken fantastisk magisk kväll jag har haft.

Tänk att några timmar med bra artister och massa sånger man känner igen kan vara så härligt.

Och äntligen har jag fått se och höra Johan Boding göra Queenlåtar live. Jag har väntat i flera år, ända sedan han var gästsolist på All Saints Gospels julkonsert för några år sedan. Han och en kvinnlig solist sjöng The Prayer så det knöt sig i hela mellangärdet och man bara ville gråta för att det var så vackert.

Hans röst, utstrålning och hans genomträngande blick gör honom till en FANTASTISK scenartist. Men ikväll hade han mycket gott sällskap! Olle Nilsson som John Lennon var hur bra som helst. Och lät verkligen som John. Det lät Beatles om låtarna när han sjöng. Och när Mia och Matilda sjöng ABBA-låtar var det inte många som inte sjöng med. Och så Elvis. Vilket röj, helt enkelt... Vilken kväll!

Stort tack till min pappa med samba för den födelsedagspresenten!

Sångerna ringer i huvudet. Viva Las Vegas, Dancing Queen, Strawberry fields och Radio Gaga blandas till en musikmix som får mig att rysa.

Jag tyckte det var lite synd att inte alla artisterna stod utanför så man fick tala om hur fantastiska de var. Men Johan signerade sina skivor och pratade glatt och trevligt med alla, trots att han måste vara fruktansvärt trött (fast man är ju i och för sig ganska speedad efter en bra spelning).

Jag köpte en singel och fick den signerad (och rabatterad, för han hade slut på växel).

Dröm sött, själv ska jag drömma i toner...

Om jag hade haft en bil idag...

Idag är en sådan dag då jag hade velat ha en bil.

Om jag hade haft en bil idag så hade jag velat åka till Mariestad och hälsa på bästaste äldsta med sambo som kom till Sverige igår. 

Om jag hade haft en bil idag så hade jag velat åka till Strängnäs och hälsa på vänner och kanske möta bästaste äldsta där istället.

Om jag hade haft en bil idag så hade jag velat åka till Mariefred och hälsa på mamlan och älskade lillasyster med supersötaste lilltomaten Systerdotter bara för att busa.

Om jag hade haft en bil idag så hade jag velat åka till Södertälje och hälsa på farmisarna och fina pappan (och lämna tillbaka hans sångpärm som han saknar).

Om jag hade haft en bil idag så hade jag velat åka till Stockholm och hälsa på mor och stora lillasystern.

Om jag hade haft en bil idag så hade jag fått beslutsångest!


Men jag har något annat spännande!

Jag har tvättstugan! Och en lägenhet som måste städas!

Och ikväll ska jag på en riktigt maffig konsert. The Tribute Show med musik av ABBA, Beatles, Elvis och Queen. (Tack fina pappan med samba för biljetten!) I flera år har jag velat höra Johan Boding sjunga Queen-låtar. Äntligen! Och jag är helt övertygad att de andra är minst lika bra, så det kommer bli en underbar kväll. 

Och imorgon är det kördag. DEN kommer jag skriva mer om när den har varit. Riktigt häftiga grejer som händer i helgen!

Sång och musik gör människan rik

Annika

En sällsam historia...

Jag skrev inget igår. Jag hade inte tid. Jag var upptagen med att ta det lugnt och med att umgås med min man.

Igår var jag hos läkaren. Innan jag gick dit hade jag ringt jättemånga samtal och skickat några mail. Jag strukturerade om min vecka och skalade bort en massa saker för att jag ska orka. Den här gången gjorde jag det INNAN jag klappade ihop. *klappar mig på huvudet och tycker att jag är duktig*

Så den här veckan är jag strikt beordrad att vila och strukturera klart. Från och med nästa vecka börjar mitt nya schema. Jag tror det blir bra med en avvägd mix av jobb, sång och kyrka och nästan inget arrangerande av massa saker.

Men idag... Vilken fantastisk dag jag har haft!

Jag och maken gick och tittade på två nybyggda lägenheter vi inte tänker flytta till. Bara för att vi kunde och fick chansen. Totalt fick vi en promenad på en och en halv timme. Vi pratade om en massa saker och det kände så fantastiskt bra. Sedan gick vi upp till mig och fikade lite innan han gick hem.

Jag fördrev sedan flera timmar med att spela spel på datorn. Nördigt, men avkopplande!

Middag med bästaste Saran, yngsta långa, flickvännen och kompisen innan det var dags för mig och bästaste Saran att uppklädda och mycket vackra åka ner till Alla Helgona Kyrka för en blandad konsert där vi sjöng med gospelkören. Roligt, vackert, stämningsfullt är bara några ord som beskriver den konserten.

Väl hemma teade jag och Saran men vi hann inte prata så mycket. Min telefon ringde.

Det var min rumänska väninna, hon som bodde i ett tält och tiggde på gatan. Hon ringde för att berätta om under och mirakel och bönesvar. Jodå, det tror både hon och jag!

Vi i köket i Korsis

De har flyttat från ett "skal" utan el och vatten till ett hus. Ett riktigt hus med el, vatten och "till och med TV!" Hon, hennes man och den äldsta sonen åker till Spanien för att jobba nästa vecka. Inte bluff och lurendrejeri, som när de åkte till Sverige för att plocka jordgubbar i mars och hamnade på gatan. Nej, på riktigt! De vet vart de ska och till vem och har jobb där till i mars! De kommer till och med ha råd att åka hem och hälsa på de andra barnen! Äldsta dottern, som är för gammal för gratis skola har fått ekonomiskt stöd av en person som sett hennes kunskapstörst och erbjuder sig att hjälpa till ekonomiskt! Och de hade en skuld... En enorm skuld till en man som var kall och hård. En skuld som de fick för att de satt på gatan i Nyköping och inte kunde varken skicka hem pengar eller vara på plats och lösa problemen. Den kalla hårda mannen fick ett hjärta. Han erkände sitt fel och de är vänner nu... Bara DET är ett mirakel i sig!

Jag är omtumlad, rörd, glad, lättad... Det finns många fler ord men jag kommer inte på dom just nu...

Nu ska jag ta ett glas te till och bara vara i känslan av frid och lycka och enorm tacksamhet som jag fick av min rumänska Maria.

Ha en välsignad kväll... Min är...

Lagom lördag

Vaknade utvilad efter nästan tolv timmars sömn av att yngsta långa med vänner var vakna redan.

Hann ta en lagom promenad med båda hundarna innan yrseln kom och hälsade på mig igen. (Jag tycker den kan flytta långt långt bort nu, jag har gjort slut med den för länge sen!)

Frukosten avnjöts med hela gänget: yngsta långa, flickvännen, bästa kompisen och näst yngsta långa. Skratt och flams med smörgås blev det till frukost. Därefter en stunds vila innan disken förpassades först ner i diskhon och sedan upp i skåpen i ett renare skick.

Vid ett kom dom. Det formligen vällde in ungar i hallen som sedan svärmade vidare ut i köket. Lillflickan satt i pappans knä när hon inte kröp runt på golvet efter hundarna. Liten Ramsné hund gick från famn till famn och blev klappad och gullad och myst. Det var ju hans förra familj som kom för att hälsa på.

 Det var ett kärt återseende, men det kändes bra också att han är så trygg här så han satt vid näst yngsta långas fötter när de gick. Han vet var han bor, även om han tycker om dom också. Det satt sex barn i min säng och åt kanelbulle med pärlsocker på. Jag skakade täcket när de gick. Härlig familj det där, tycker jag nog. Börjar fundera på om dagbarnvårdare är bättre än att jobba på förskola. Känns som att det finns en marknad där. Framför allt kanske för barn i behov av stöd.

Sedan blev det inte som jag hade tänkt mig. För om det hade blivit det så skulle jag just nu ha suttit i en stuga på landet bortom Silent Hill och läppjat på en kopp te. Men tack vare korpar som hackat hål där de inte borde är bästaste Saran upptagen heeeela dagen idag och imorgon.

Så istället har jag ätit middag med maken och näst yngsta långa. Nu har maken gått hem för att sova och dotran försvann ut för att hålla kompis sällskap en stund. Liten och stor hund ligger på golvet och själv sitter jag i sängen och funderar på om jag ska spela gitarr, titta på en film eller titta på ett till avsnitt av Bones.

Jag tror gitarren vinner. Jag har ju pappas sångpärm här, jag botaniserar nog i den en stund...

Tjoflöjt i musikens galna värld!

Radera mera...

I morse var jag glad. Jag vaknade oyrslig. Kanon!
Jag skakade på huvudet, vickade hit och dit, böjde och svängde mig men ingen yrsel. Äntligen!
För säkerhets skull bad jag maken följa med mig till affären. Vi gick och pratade på vägen dit. Jag drog kortet och tog en blippmoj. Blippade ett par kassar och konstaterade att jag borde ha tagit något att dra dom i. Rullvagn funkar när det bara är två kassar. Så jag böjde mig ner.

Då! Då slog den till den rackarn! Det var bara grabba tag i traven med korgar och stå kvar i några sekunder (kändes som en evighet) tills affären stod still igen. Nedrans yrsel. Frustrerande och irriterande på min ära!

Jag fick handlat vad jag skulle och min älskade make bar kassarna på vägen hem. Jag hade fullt upp med att inte se packad ut. Väl hemma packade jag upp varorna och satte mig här vid köksbordet igen. Jahapp.

Jag har gjort några små svängar idag. Jag har kokat potatis och värmt fiskbullar till lunch. (Vilka jag sedan mosade med en gaffel tills det såg helt oaptitligt ut, eftersom jag tycker om när all potatisen smakar av såsen.) Jag har varit ute en kort sväng med näst yngsta långas lilla Tuffing. Och så har jag stekt pannkakor.

Efter middagen var klockan dags för trafikteori i källaren. Jag vinglade nerför trappan och ut genom porten. Ner runt hörnet på huset och frågade en man utanför om "chefen" var inne. Det blev ett kort besök. Han konstaterade att jag såg trött ut. Jag konstaterade att jag var helt slut bara av att gå de få metrarna. Så fick jag en kopp kaffe och blev hemskickad.

Nu sitter jag här och tittar på min nya almanacka som kom med posten idag. Jag gillar den! Det är fjärde året jag har en sådan. Det står mitt namn på framsidan och jag har själv bestämt vad den ska innehålla. När den kom slet jag upp förpackningen och började skriva in de aktiviteter som återkommer varje vecka. Jag skrev på måndag, tisdag, onsdag, torsdag, lördag och söndag. Det var då det slog mig. Jag måste ta bort något.

Om jag ska orka och få vara frisk, eftersom jag inte har världens största stresstolerans, så måste jag välja bort något... Men vad? Jag menar, jobben står ju inte ens inskrivna än. Det är två vikariepooler som kan höra av sig vardag som helg. Det är för mycket, bara att konstatera.

Så så fick det bli. Jag säger ifrån den ena vikariepoolen och flyttar det enda jag själv styr tiden på till en annan dag, så jag har två aktiviteter efter varandra, men får en kväll till ledig i veckan. Ganska smart av mig att komma på det själv, tycker jag! För jag vill ju inte släppa hemgruppen, inte kören, inte kontaktisen, inte tjejgruppen, inte körkortshjälpen och inte heller kyrkan...

Så så får det bli. Ordning och reda löning om flera veckor!

Hej på er småpiltar, nu ska jag titta på ännu ett avsnitt av Bones säsong 7.

Sommar blir höst

Idag har jag varit yr till och från hela dagen.

Efter middagen kände jag inte av så mycket. Och plötsligt fick jag syn på mitt kök. När jag plockade av efter maten... Det var ju ett vår och sommarkök! I oktober? Nä, det går inte.

Vår och sommarkök

Ljusgrönt och ljuslila funkar inte så här års. Och eftersom jag bara var lite yrslig så började jag fixa. 

Jag tänker inte tala om att jag klev på en stol och fick ta tag i fönsterkarmen för att stödja mig lite innan jag hittade balansen igen. Ungdomarna var inte inne och om jag har fått en idé i huvudet så ska det genomföras helst nyss. Men jag struntade faktiskt i att putsa mellan rutorna. 

När jag skulle stryka gardinerna upptäckte jag det... Jag har slarvat bort mitt strykjärn! 

Jag vet att det flyttade in med oss och att jag flyttade från ett ställe till ett annat i omgångar innan jag hittade ett bra ställe. Jättebra ställe är det nog, för hur jag än letar hittar jag det bara inte!

Men om man knyter gardinerna, som dessutom är kortare än de gröna, så syns det inte att de inte är strukna.   

Bytte ut lite ljuslyktor, tog in dynorna från balkongen, bytte ut lite dekorationer i fönstret och sen det bästa av allt! När jag letade efter strykjärnet hittade jag en väska som näst yngsta långa sytt och tryckt åt mig. När jag petade ner handtagen i väskan och vek ner överstycket blev det en jättevacker bonad. 

Det står "Nothing is impossible when you are walking next to jesus"

Och så här fint blev mitt höstkök

Nu ska jag bara köpa ljus att sätta i takkronan så är det klart.

Men det får bli en annan dag, för nu snurrar det igen. 

Ha en härlig höstkväll. 

Jag ska sitta här och mysa och lyssna på gospel.

Kram på er höstlöv!

De vällde in... i omgångar...

Äntligen!

Yngsta långa med bästa vän klampade in genom dörren. Strax efter kom flickvännen och strax efter det näst yngsta långa som åkt med samma buss. Med henne kom även långa väninnan med pojkvän.

Alla hemma! Det svirrar och snurrar och låter i lägenheten. Dunder och brak och hård musik från "vardagsrummet", poppigare rocktoner och medsjungning från sovrummet och på spisen står pastavattenkastrull nummer 2 och kokar förhoppningsvis snart.

Pasta med skinksås är en favorit och såsen hade räckt till alla hungriga, men pastan räckte bara till varsin lagom portion. Vi är inte så lagom här. Jo, yngsta och flickvännen (fast hon äter väl nästan för lite kan jag tycka...) men bästa kompisen, näst yngsta och jag är storätare! Mat är ju så gott!

Liv och rörelse - jag älskar det! Vi har det galet mysigt. Liten Ram-sné ligger och sover mot mitt ben, där jag sitter i min säng med datorn i knäet.

Snurret i skallen gav sig lite efter att maken varit här. Men helt borta är det inte, för i så fall hade jag just nu varit på väg till gospelsångeri.

Jag funderar på att övertala bästa kompisens mamma, dvs bästa Saran att komma och tea med mig. Hon kan ju ta med sig sin son hem sen om hon vill.

Nu kokar pastavattnet, så om några minuter äter vi igen.

Hej hopp i solnedgången!