Vilken helg...

Vilken fantastisk helg jag har haft!

Först fredagkväll med The Tribute Show, sen blev det lördag.

Lördag - kördag!
När vi kom på plats började vi med ståfika, i alla fall vi som tyckte det var frukost fortfarande. Sen sjöng vi upp och speedövade in två nya sånger till konserten den 27e oktober. (Hoppas många kommer till Lunda kyrka då. Det kommer vara SÅ värt det!) Vi sjöng igenom lite "gammalt" också för att se om det satt. Stackars våra nyaste körisar, inklusive bästaste Saran, som fick lite svårt att hänga med på Jesus paid it all. Men det kommer! De är så duktiga alla nya, så det kommer gå kanon!

Sen var det lunch och då delade jag och Sara på en kalasgod kycklingsallad och drack te såklart. Då kom dom...

Starstruck två dagar i rad! Och ja, Cedwin Sandanam är precis så härlig som hen verkar. Kolla gärna in Tensta Gospel på youtube. Och tänka sig, han blev imponerad av vår lilla landsortskör. Av vår kärlek och gemenskap, likaväl som av hur vi lät och att vi lärde oss så fort.

Cedwin hade med sig sin pianist och det var nog en väldig tur, för vår eminente pianotrollare fick lov att åka hem och lägga sig. Tyckte så sjukt synd om honom! Micke, som Cedwins pianist heter blev en favorit bland flera körmedlemmar. Själv tyckte jag visst att han ser bra ut, men inte sååå bra.

Men vad vi fick jobba! Vi sjöng och sjöng och sjöng oavbrutet nästan från klockan ett till efter fem. Sen var det trötta röster som jublande tackade Cedwin och Micke för en underbar eftermiddag. De blev glada för blommor och choklad och Micke sa att "Det var ju som om de hade haft värsta konserten!" och verkade nästan generad över allt beröm.

Därefter packade sig ungefär hälften in i bilarna medan hälften stannade kvar och städade och tog med det som vi andra hade glömt kvar...
Återsamling på Pelles Lusthus och nu bryr jag mig inte ett dugg om ifall jag gör reklam. Det är MYCKET finare än jag hade trott. Fantastiska lokaler med hög mysfaktor och modernitet i en PERFEKT matchning! Väggar och tak är klädda med gamla skyltar, de flesta i målad plåt. En autentisk museimodell av en handelsbod med gamla burkar och förpackningar och överallt äldre mysiga soffor och fåtöljer. Mysfaktor jättehög!

Inte blev det ett dugg sämre av att vi åt fantastisk mat och att vi har en så härlig körgemenskap. Vi hade lagtävlingar och mitt lag vann. Jag borde verkligen vara med i Så ska det låta, men då måste man ju bli kändis först. Så det får vänta lite.

Varefter vi blev lite färre drog vi ihop borden så vi som var kvar satt tillsammans. Och vad vi skrattade och jag tror vår fantastiska körledare blev lite generad en stund när vi höjde henne till skyarna. Men det är hon värd, för utan henne hade vi nog inte låtit så bra som vi gör idag. Hon är fantastiskt duktig och inspirerande. Jag satt bredvid en vän som har samma sjuka benägenhet som jag själv, dvs leker med ord, kommer med rappa kommentarer men också tänkvärda. Jag skrattade emellanåt mycket gott och hade jättetrevligt hela kvällen. Och jag lyckades parkera körkompisens bil i garaget utan att repa den. Inte så svårt i och för sig. Liten bil, bred garageport.

Sedan blev det söndag. Mina stämband ville ta vilodag, men absolut inte! Områdets lilla kapell var nästan fullsatt när pensionärskören med förstärkning av mig som gästsolist bjöd på vackra sånger. Under nattvarden tog jag fram gitarren och bjöd församlingen på en lovsång de inte redan kunde. Och efter gudstjänsten var det korv med bröd och därpå kaffe med kaka. Sedan var det skördeauktion med bland annat prästens hembakta leverpastej. (Han verkar så pysslig, den mannen.) Jag satt kvar hela tiden, för det var så trevligt att sitta och prata med en före detta granne. Hon är underbar! Vi skrattade gott ihop.

När jag kom hem dammsög jag och torkade golv och sen njöt jag av en lugn myskväll. Ungdomar hemma på tacomiddag och älsklingen fick spö i Maxiyatzy.

Idag har jag en lugn förmiddag med tända ljus och lugn musik och jag tänker INTE sjunga idag.

Mys mys på er mysisar!