Ja, en av... En av tre faktiskt.
Morfar S, min biologiska morfar, gick bort när jag var liten.
Morfar I, som var gift med min andra mammas mamma (Mamlan), gick bort för några år sedan.
Och Morfar T, som är min andra mammas biologiska pappa, fyller alltså 92 år idag.
När jag var liten kom morfar T seglande med sin dåvarande fru till Selaön och hälsade på oss. Ibland fick vi åka med ut och bada från båten. Man fick alltid fantastiskt gott fikabröd hos morfar.
Nu är jag vuxen och morfar är gammal. Men än åker han ut med båten, även om han numer går för motor. Men det är samma båt! Förra året när jag var där bakade han fortfarande jättegott fikabröd.
Jag och maken har planerat att åka och hälsa på på lördag. Mamlan var där idag med Lillalillasyster och Lilltomaten.
Det som är så speciellt med min Mamla och min Morfar är att de inte är mina biologiska, men att det inte märks. Morfar har biologiska barnbarn. Mina halvsyskon och två av mina kusiner. Men aldrig, inte en enda gång som jag vet om, har han gjort skillnad. Inte heller Mamlan. De har VALT att göra lika. De har VALT mig. Jag har inte träffat morfar ofta. Jag har inte alltid kommit ihåg att ringa eller skicka blommor när han fyller år. Men jag har talat om för honom precis det jag skriver här och nu.
Att jag är så tacksam för att han ville och fortfarande vill vara min morfar också. Fast han inte måste.
Och likaså med Mamlan.
Jag älskar mina mammor, min pappa och alla andra i min jättestora härliga familj.
Kärlek till alla och jag hoppas ni också är älskade av er familj.
Kram Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar