tisdag 8 oktober 2013

En sällsam historia...

Jag skrev inget igår. Jag hade inte tid. Jag var upptagen med att ta det lugnt och med att umgås med min man.

Igår var jag hos läkaren. Innan jag gick dit hade jag ringt jättemånga samtal och skickat några mail. Jag strukturerade om min vecka och skalade bort en massa saker för att jag ska orka. Den här gången gjorde jag det INNAN jag klappade ihop. *klappar mig på huvudet och tycker att jag är duktig*

Så den här veckan är jag strikt beordrad att vila och strukturera klart. Från och med nästa vecka börjar mitt nya schema. Jag tror det blir bra med en avvägd mix av jobb, sång och kyrka och nästan inget arrangerande av massa saker.

Men idag... Vilken fantastisk dag jag har haft!

Jag och maken gick och tittade på två nybyggda lägenheter vi inte tänker flytta till. Bara för att vi kunde och fick chansen. Totalt fick vi en promenad på en och en halv timme. Vi pratade om en massa saker och det kände så fantastiskt bra. Sedan gick vi upp till mig och fikade lite innan han gick hem.

Jag fördrev sedan flera timmar med att spela spel på datorn. Nördigt, men avkopplande!

Middag med bästaste Saran, yngsta långa, flickvännen och kompisen innan det var dags för mig och bästaste Saran att uppklädda och mycket vackra åka ner till Alla Helgona Kyrka för en blandad konsert där vi sjöng med gospelkören. Roligt, vackert, stämningsfullt är bara några ord som beskriver den konserten.

Väl hemma teade jag och Saran men vi hann inte prata så mycket. Min telefon ringde.

Det var min rumänska väninna, hon som bodde i ett tält och tiggde på gatan. Hon ringde för att berätta om under och mirakel och bönesvar. Jodå, det tror både hon och jag!

Vi i köket i Korsis


De har flyttat från ett "skal" utan el och vatten till ett hus. Ett riktigt hus med el, vatten och "till och med TV!" Hon, hennes man och den äldsta sonen åker till Spanien för att jobba nästa vecka. Inte bluff och lurendrejeri, som när de åkte till Sverige för att plocka jordgubbar i mars och hamnade på gatan. Nej, på riktigt! De vet vart de ska och till vem och har jobb där till i mars! De kommer till och med ha råd att åka hem och hälsa på de andra barnen! Äldsta dottern, som är för gammal för gratis skola har fått ekonomiskt stöd av en person som sett hennes kunskapstörst och erbjuder sig att hjälpa till ekonomiskt! Och de hade en skuld... En enorm skuld till en man som var kall och hård. En skuld som de fick för att de satt på gatan i Nyköping och inte kunde varken skicka hem pengar eller vara på plats och lösa problemen. Den kalla hårda mannen fick ett hjärta. Han erkände sitt fel och de är vänner nu... Bara DET är ett mirakel i sig!

Jag är omtumlad, rörd, glad, lättad... Det finns många fler ord men jag kommer inte på dom just nu...

Nu ska jag ta ett glas te till och bara vara i känslan av frid och lycka och enorm tacksamhet som jag fick av min rumänska Maria.

Ha en välsignad kväll... Min är...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar