Efter ett mycket bra möte...

Vilken härlig dag.

Vilket fantastiskt möte. Avslutade mötet med massa bra grejer i huvudet. Vilka bra idéer, vilka bra beslut. Och bäst av allt - JAG skulle inte ta hela ansvaret utan delegera.

Redan utanför Korskyrkan fick jag i telefon veta att något inte var helt som det skulle. Min näst yngsta långa, hon med Asperger, har ju hoppat av skolan. Dvs tappat rutinerna. Ja och har alltså Asperger Syndrom.

För er som har barn med svårigheter inom NPF (Neuropsykiatriska funktionshinder) eller som har det själva så är det nu solklart. För er andra kan jag bara säga att rutiner är ganska viktiga för att man ska fungera. Och det har hon alltså inga just nu... Jag har väntat. Varje dag har jag sett signalerna, men jag vet också, vis av erfarenhet, att det tyvärr måste gå så långt att hon ser dom själv. Nedstämdhet, Ångest, Oro, Överspänd eller helt enkelt Überkäck är tecken som tyder på att hon inte mår toppen. Lite har jag sett, mer för varje dag. Och idag kom vi alltså till en brytpunkt.

Och som alltid drar det enormt mycket energi och ger mig hundramiljarder i merarbete. Först i att bearbeta mina och dotterns känslor, sedan i att stanna kvar och "prata klart" tills jag fått förklara vad som hände, varför det hände och vad som behöver ändras. I det här fallet då att hon måste ha rutiner igen.

Resultatet? Imorgon ska jag ringa habiliteringen för möte och även en gymnasieskola för att se om de möjligen kan ha en enda liten plats kvar till en behövande tjej. Detta ska jag göra efter att jag slutat jobbet, eller på min rast.

Men mötet då? Jo, efter mötet skulle jag cykla hem, skriva rent minnesanteckningarna, skicka några mail, varva ner och sedan sova eftersom jag ska jobba imorgon. Jo tjena!

Energin gick liksom åt och huvudet går i spinn. Så jag tror jag gör ett nytt försök imorgon bitti innan jobbet. För just nu kan jag knappt titta rakt utan att det snurrar.

"Och ändå kan du blogga?" Ja... Det är ju terapi! Att få ut snurret så jag kan sova sen.

Så puss och godnatt på er tomtar.