Snurriburr...

Jag är så sjuuuuuk!

Det är galet synd om mig. Jag är sjuk. Inte lika sjuk som när en man är förkyld såklart, jag är ju mamma också. Men det känns inte okej i alla fall.

I fredags hade jag ont i huvudet och kände mig febrig, så jag gick på tabletter när jag jobbade. Ja, alltså inte några farliga piller precis utan piller med Ibuprofen i.
Sen kom jag hem och slocknade på sängen i några timmar innan det var dags att laga mat. Jag kan villigt erkänna att jag inte lagade mat med glädje och tyckte fruktansvärt synd om mig själv som var tvungen att ens kliva upp.

I lördags gick jag upp ganska tidigt, för jag hade lovat att ta hand om Mr Ram-sné, dvs näst yngsta långas lilla hund. Jag kände mig riktigt uschlig hela förmiddagen men mitt på dagen ringde telefonen.
Det var Den galne Göteborgaren!

Nu ska jag berätta historien om hur jag blev vän med Den galne Göteborgaren.
För länge sedan i en liten utpost till den stora glada staden Göteborg, bodde massa familjer i en förort som heter Nödinge. I den lilla förorten blev min äldsta tillsammans med en ung man. Deras historia tänker jag lämna därhän.
En dag kom den unge mannens äldre bror och frågade efter den yngre brodern. Just då var paret ute och den äldre brodern blev inbjuden på en kopp te medan han väntade. När paret kom in gick bröderna hem.
Så en dag fick den äldre brodern kärleksproblem. Han hade ingen att prata med, men så kom han att tänka på den snälla tanten på gården bredvid som verkade så klok. Så han gick dit, drack te, pratade av sig och fick med sig några goda råd som ledde till att han mådde lite bättre.
Efter den dagen kunde den unge mannen komma och dricka te och prata lite när som helst. Han visste att han alltid var välkommen och de blev goda vänner.
En höst träffade tanten en ny man, som bodde långt upp i landet. (Ända uppe i Sörmland, närmare bestämt i Nyköping där hon hade bott innan hon flyttade ner till den glada staden Göteborg.) Hon satt och sörjde i sin lägenhet att hon var så långt ifrån sin man, när hennes unge vän kom och hälsade på.

Och det var då de första tecknen visade på att han var galen! Inom någon timme var de på väg mot Nyköping i hans bil. Han hade tråkigt och tänkte att en sväng till Nyköping kan ju vara trevligt.

När tanten så småningom flyttade upp till Nyköping, fick hon inte plats med alla sina saker i en kärra. Den unge vännen försäkrade henne om att det skulle lösa sig.
En kväll när det var mörkt ute fick tanten ett telefonsamtal. Utanför hennes port hade polisen stoppat en bil som vännerna trodde sig känna igen. Den galne Göteborgaren! Han hade packat alla hennes saker i en kärra, tagit med sig äldsta underbara med dåvarande pojkvän och åkt med sakerna ända till Nyköping, bara för att bli stoppad när han kom fram. Jag ska inte berätta att han svimmade och för all framtid kommer att bli retad för att han är allergisk mot kvinnliga poliser, men jag kan berätta att tanten sprang ner för trapporna och redde ut situationen och fortfarande än idag kommer Den galne Göteborgaren oanmäld till Nyköping för att dricka te. Även om han numer även dricker kaffe.
Snipp snapp snut, så var sannsagan slut.

I alla fall så ringde han och frågade var han skulle parkera. Sedan satt jag som en säck potatis på min säng, som även tjänstgör som kökssoffa, och han satt på en stol vid bordet och så pratade vi om allt och ingenting. Min make kom och gick, min näst yngsta kom och gick och på natten sov han kvar i yngsta långas säng. Söndagen började som lördagen slutade. Jag satt på sängen, han på stolen och tekannan fylldes på med jämna mellanrum medan allt möjligt blev diskuterat. Med och utan andra besökare. Han har vuxit en del sedan den dagen han skulle hämta sin bror hos mig. Skäggigare har han blivit också. Men min vän är han än!

Mitt på söndagen åkte han hem till den glada staden Göteborg. Med sig hade han en plastbytta med soppa till den yngre broren som fyllde år igår. Historien om soppan tar vi en annan gång.

Nu är det måndag, det snurrar i skallen. Inte av tankar och ord, vilket man kunde tro. Utan av en vilsegången förkylning som istället för att tömma hjärnan på snor, vilket förkylningar brukar göra, tog svängen genom mina hörselgångar och just nu leker vilt med kristallerna i balansgångarna.
Det är ju tur att jag uppskattar en bra karuselltur och inte blir åksjuk, för det som igår kväll började som ett litet stilla susande med yrsel på några sekunder är nu ett nästan konstant läge av karusellsjuka.

Så jag lär sitta där jag sitter och inte gå många meter idag. Jag kommer garanterat lägga över matansvaret på näst yngsta. Men tetarmen kan inte vänta tills hon vaknar, så nu ska jag med hjälp av väggar och möbler ta mig bort till vattenkokaren och tillbaka.

Tjomors på er och ha en härlig måndag!