Idag på förmiddagen ringde min telefon.
En man som jag bara känner ytligt bad att få komma till mig och prata. Det var akut.
Jag hade inget för mig, så det var inga problem. Och när vi hade pratat klart åkte vi ner på stan.
Jag gick fram till Maria, tiggaren som sitter utanför apoteket och satt mig på huk. En ung tjej satt där också. När jag hade berättat för Maria vad mannen som stod bredvid mig ville var hon chockad, men lite fundersam.
Vi gick bort till hennes son, som satt utanför Bokia. Jag berättade samma sak för honom. Han frågade gång på gång om jag skojade och hade mycket svårt att tro att det jag sade var sant.
Jag försökte även ringa fadern i familjen, men han hade sin telefon på ljudlöst och gick inte att nå.
När jag gick tillbaka till Maria kom en gemensam vän som är spansktalande gående. Maria berättade för honom vad jag hade berättat och då plötsligt förstod hon att det var sant. Hon började gråta...
...av glädje och lättnad!
Inatt sover de inte i ett blött tält, på mattor och kläder i varsin sovsäck.
Inatt sover Maria och hennes man i en dubbelsäng och sonen i en säng i ett eget rum!
De är mätta, varma, trygga och bäst av allt - om mindre än en månad åker de hem! Hem till sina andra barn, till mormor och till morfar som är sjuk. Och om allt går som de ska har de med sig pengar till att komma igång igen efter att ha varit strandade i Sverige alldeles för länge.
Jag är så glad för deras skull!
Nu är det bara insamlingen kvar, men vi har nästan en månad på oss så det är nog inget problem. Jag vet vad jag ska göra för att hjälpa till. Jag ska göra det jag kan - dvs sjunga!
Så om ni ser mig stå med gitarren på Storgatan i Nyköping, så är det inte för att jag ska kunna ta en extra fika på stan. Utan för att en mamma, pappa och storebror ska kunna förenas med sin familj efter en fruktansvärd men lärorik sommar. Aldrig mer kommer de tro på drömmen om det rika Sverige där man kan plocka jordgubbar från mars till oktober...
Men de har även fått nya vänner i en ny stad i ett nytt land. Och jag kommer att hälsa på dom nästa sommar om jag bara kan.
Ikväll somnar jag med ett leende på läpparna i vetskap om att mina vänner kan sova tryggt!
Godnatt och sov gott även du!
Kram Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar